lördag 15 mars 2014

Malmö -> Sjöbo -> Bokskogen -> Malmö

 Idag blev det ett litet äventyr med mina humans. Jag fick såklart sitta i den hemska buren. (Vad tror de att jag är egentligen?? En cirkushund? Eller nja joo.. lite showdog är jag ju faktiskt ehrm...)
Men men det gick bra så jag ska väl inte klaga. Ändå så är nästan det enda jag hör

"Tyst nu!" "Snälla Bella var lite tyst!" "Och guuuud hur orkar hon?" 

Ja hur orkar jag egentligen? Jag kan väl inte hjälpa att mina humans är så korkade att de inte förstår att jag gnäller för att uttrycka mitt missnöje över att bli så illa behandlad genom att bli satt i EN BUR?! Men en ful färgglad filt?! Och en vit liten plasthållare för vatten. Usch! Nä, jag gnäller och gnäller och gnäller men ändå... de förstår inte! Tycker synd om de som är så mindre vetande. Jaja, nog om dem.


Idag skulle mina humans titta på ett hus i Sjöbo. Tror inte det var så bra för min manliga servant (husse) höjde rösten och gnällde när mina kvinnliga servant (matte) körde på en guppig grusväg. Han svor och gnällde över att bilen tog skada och hur i hela världen kunde de tro att de skulle få ett hus sålt som låg långt åt helvete? Lycka till med det sa han. Men sen blev det tydligen bättre för då helt plötsligt blev det tyst i bilen. Och sen stannade vi vid en skog som låg vid Vombsjön tyckte jag de sa. Hittade en stooor pinne som jag fick springa efter. Det var kul. Fast ännu roligare var det att jag lyckades smyga in den i bilen där jag slet den i småflis hihihihihi. Så min manliga human (betjänt hehe) fick göra rent buren åt mig sen. Ja, det är ett hårt liv...

Sen på väg hem så ville min kvinnliga betjänt åka till Bokskogen. Och då gjorde vi det. Där blev jag klappad av några små - kanske mindre vetande - varelser. De tog min pinne och skulle kasta men den kom inte ens en meter. Liksom... var det lönt?? tänkte jag.

Jaja, ibland gör man någon glad genom att bara visa sig och så länge de anstränger sig och inte jag så... *elakt grin*



Mina "så kallade" vänner (läs: narrar)

Jag har några vänner. Det är väl en ca 13 st. Inte många alls men de duger väl när man vill nåt :-)
De nedan är min humana farfars alla hundar. Chihuahuaor allihopa. Skitjobbiga är dom. De har en egen vilja och så fort jag närmar mig så biter de ifrån. Men det är lugnt... jag vet att jag kan vara rätt skrämmande när jag sätter den sidan till. Jag är ju trots allt en prinsessa med fin stamtavla. 

När vi kommer hem till de och ska hälsa på och de inte är ute i den stora förtrollade skogen till tomt så sitter de i fönstret så här och stirrar. Eller nja, det var lite lögn... de råskäller i vanliga fall. Hemskt enerverande ljud. Jag själv har ju en mycket mycket mer elegant klang när jag öppnar käften och skäller. Jaja, nog om det.

Nedan ser vi Afrodite, det är den stora vita dammtussen längst till vänster. Hon och jag är lika gamla sånär som på 10-11 månader men man kan tro att hon är 100 snart. Jag är mycket mycket piggare än vad hon är. Hon sitter mest o hänger när hon är ute eller så ligger hon i sin säng och bara sover... och sover... och sover... och sover lite till. Jisses... hur orkar hon? Sen har vi, bredvid Vita Dammtussen, (indiannamn?), Bibi, ovanför henne Ella-Bella (vadå härmis?) och sen Tequila, Bambi och Gaby på bilden. Ja Tequila och Bambi kan man ju aldrig se skillnad på tycker jag. De är små - och det är väl enda likeheten. Just det, det är mamma och dotter tror jag.

Vita Dammtussen... tittar på något intressant. förmodligen på min manliga human när han grejar med bilen...

Här är då jag... det är alltid kul att få vara ute och strutta runt, helt framför dem då, när de sitter vid fönstret och glor och liksom verkligen suktar efter att få komma ut... *elakt grin* Det kan de ha eftersom dom får ha hela denna förtrollade skogen varje dag medan jag har tråkigt i en lägenhet i stan.

Visst, mina humans gör vad de kan för att jag ska ha det skojigt. Jag vet att jag har det bra - bortskämd är jag minsann... men jag är ju liksom aldrig nöjd så det spelar egentligen ingen roll vad de gör... och det ska man minsann utnyttja he he. Man är väl inte dum? *elakt grin*

fredag 14 mars 2014

Talk to the..... ASS!


Ibland måste man vända andra sidan till... vanligast är det ju örat, eller "talk to the hand" när man inte vill höra nåt... eller ryggen när man inte vill se... men i mitt fall blir det röven....

What you say - I shove up my ass...

Fråga min matte... det är oftast så hon känner när hon försöker tillrättavisa mig...

Premiär för min, Bellas, blogg

Hej på er! 

Välkomna till min blogg :) Här kommer ni få se vad jag hittar på om dagarna som retar gallfeber på min matte och husse men som jag tycker är väldigt kul :) Jag är väldigt ego men det har jag tyvärr alltid varit, det kan jag inte beskylla min nuvarande main human för utan det är min förra ägare som bär skulden där... men nu ska det inte handla om de två utan om MIG!


Man kan inte tro det... men jag gillar att sova ibland... då ser jag ut så här ovan...


Ibland ser jag ut så här... men det är vanligen dagen efter en hård kväll hehe....


Detta är min matte... hon är jätesnäll men... kanske lite mesig när det gäller mig. Hon plockar upp mig ibland (läs: rätt ofta) och lägger mig på rygg som en bebis och kallar mig för just - bebis - och vi vet ju alla att... ja, jag är ju knappast en sådan. Jag är en hund. En mycket fin och vacker sådan har jag fått talat om för mig också... och min stamtavla säger detsamma...  Bilden ovan talar ju inte alls för men man kan inte vara vacker alltid....